13.11.27. sunnuntai

Ack, så trevligt, så trevligt! Så skönt livet är! Var i går kväll till Svenska samskolan med Hilkka. Vi trodde att där skulle inte vara roligt och beslöto att gå senare till Rådhuset. Det blev ingeting av det vi hade så trevligt där. Kahelin Hägg och Beni kommo också dit lite över 9. Hocku, Palin, Gustafsson och några andra till från J. T. R. varo också där. Dansa, dansa fick jag varje dans som vanligt. Underligt! Många flickor får sitta hela tiden, men jag - varför månne jag får alltid dansa så mycket.

Beni dansar ganska bra, han för så bra att fast han är kort också, så kan man ändå dansa bra med honom. - Kahelin bad mig komma till dem i nästa vecka de ha dans där, Vi ska nu se om vi, nämligen Hilkka och jag går dit. (Hägg har bett henne) Kahelin är annars, ganska trevlig, så mycket jag känner honom, men atta dansa med honom tycker jag inte, han nämligen dansar inte något bra och jag som tycker om att dansa med sådana vilka dansar riktigt bra. Jag tror atta Hessu inte tyckte om att Kahelin dansade så mycket med mig, hon nämligen tittade litet så där på mig. Men kan inte rå för det, ty jag försöker inte på något sätt att ta honom från henne.

Hocku, ja min vän, du var också där. Du är så söt som alltid. Jag kom hem med dig. Hocku kära, du är alldeles för hemsk med Dina smekningar. Du kysser du vill hela tiden bara kyssa och smeka mig. Jag kan inte motstå dig, du är för starck och jag för svag till det. Du bad, du bad så vackert att jag skulle en gång kyssa dig. Jag kunde inte - nej. Men du bad och bad och tittade på mig så vackert, atta jag slutligen kunde inte motstå ens min egen vilja. Jag måste kyssa dig -ack jag kysste dina läppar och dina kinder. Du blev alldeles tokig Jag kunde Knappast andas mera du tryckte mig mot ditt bröst och täckte mig med dina brännande kyssar - ack, det var så härligt så skönt och ljust.

Du älskar mig, jag vet det, du har till och med själv sagt det. Men jag, jag undrar på varför jag inte blir ånyo kär i dig, så som jag var i våras. Inte för det, jag håller mycket av dig, jag sagt det dig också, i går kväll till sist, när du igen frågade, om jag alls tycker om dig. Ja, visst jag tycker om dig det kan jag inte neka till och med mest av alla mina pojkbekanta. Du Hocku går aldrig med andra flickor, varför månne? I går också dansade du inte med andra utan bara med mig. Ett par gånger har du nog varit med en flicka i höstas, men hon är ju en gammal bekant till dig. Du hade varit med henne ett par, tre gånger före du for till R. U. K. Och sedan du kom därifrån blev du genast bekant med mig. Sedan dess var du bara med mig tills ni for till Perkjärvi och även där träffades vi. Men, när jag kom hit igen så blev jag genast bekant med en fänrik och var sedan ofta med honom. Och när du såg mig på samma kväll i parkrestauranten, då du anlände från Perkjärvi, med den där fänriken, så -- jag vet inte varför du ej kom med mig på en hel månad. Du var någongång i parken man du säp med de där andra bara och var ofta så full att du knappast hölls på benena! En gång frågade jag dig det, du svarade: hur kunde jag komma med dig då du var med den där fänriken och var annars också så upptagen av officerare, du ville förstås hellre vara med dem. Nu i höstas har du inte varit med någon än med mig, ja - och ett par gånger med fr. Lugman. Du skulle ha kunna gå medan jag också har varit med så många. Men du går inte säger du, vi ska nu se. Du berättar allt åt mig vad du gör och var du ha varit. Varför månne - Du är så förbannat söt. Är du inte också?

Söndag den 6.11.27.

Miten ihanaa minulla oli eilen Lottien iltamassa raatihuoneella. Oikein loistava ilta. Kun tanssi alkoi olin minä melki ensimmäisenä lattialla, sillä Peku kiirehti minua hakemaan. Ah, miten ihanasti sinä Peku tanssit, pidän niin mahdottomasti tanssimisesta kanssasi. Ja paljon sainkin tanssia kanssasi. Hocku sinäkin olit siellä, ajatella en saanut kuin vasta lopulla tanssia kanssasi kaksi tanssia. Olit sanonut Hilkalle "että et rupea juoksemaan. Niin Hockuseni mitä tarkoitit. Luulen arvaavani. Olin kuin illan kuningatar. Tanssia tanssia vain joka ainoan tanssin. Aina kiiruhdettiin minua hakemaan. Hilkan veli Ensio tuli kysymään minulta jos hän saa esittää minulle erään kokelas Kahelinin. Söötti poika tavallaan. Sitten tulin tuntemaan vielä kokelas Hägg että kokelas Blässen (en muista varmasti oliko se Blässen mutta sinnepäin ainakin). Niin ilta oli ihana. Hilkan veli oli sanonut, että he juttelivat meistä, miten me saame niin paljon tanssia aina lattialla. Ja totta onkin. Tytötkin juttelivat päivällä arpajaisissa "että teilläpä oli flaxia eilen". - - Peku olisin niin mielelläni tullut sinun kanssasi kotiin, mutta olin juuri edellisen tanssin tanssinut kanssasi kun viimeinen valssi alkoi. Hägg kiiruhti heti pyytämään minua "mutta vastasin että olen luvannut (Hän pyysi sitten Hilkan) Hocku seisoi hänen takanaan ja häneltäkin aijoin ensin kieltä mutta olisin ollut liian epäkohtelias. Hyvän ystävän kanssa voi niin hyvin lähteä kotiin.

Mutta Peku sinä seisoit pitkän aikaa vaateet yllä eteisessä ja katselit minua sitten vasta lähdit kun nähin Hockun auttavan vaateita ylleni. Hocku varför smekte du min fot, då du satte mina överskon på fötterna, där stod ju folk och de skulle ha kunna se. Således begav jag mig hem med dig. Hocku du är söt men jag tycker att du går litet för långt med ditt smekande. Du kyssa så ömt på mig, men jag känner inte på något sätt mig upprörd. Varför månne inte. Men det är därför att jag älskar inte dig. Ja jag är bara förtjust i dig och håller av dig men där är allt. Du kysser mina ögon, kinder och mina läppar till och med min hals - - Du kysser mig, som jag skulle vara endast din. När jag säger åt dig och låss du inte höra utan trycker då dina läppar mot mina och kysser så härligt att om någon annan skulle vara i mitt ställe så skulle hon bli tokig av dina smekningar. Men inte jag, jag bara skrattar åt dig, mitt mot ansiktet. - Älska ingen kan tvinga mig att älska om jag inte av min egen fria vilja gör det. Jag är fri som en himmels fågel, jag skulle vilja flyga som denne lilla fågel utan ända och slutligen sedan av trötthet kunna i någons famn som skulle älska mig och även lära mig att älska sig själv. Då skulle jag först vara lycklig, lycklig som himlens fåglar, men bort skulle jag ej sedan mera flyga. Jag skulle stanna hos min älskling, och älska, älska innerligt.

Lördag 5.11.27.

Kan det vara möjligt! Igen! Underligt! Ju, allt är sant, jag var med dig igen, min Hocku, i går kväll. Ock jag blir allt mera intagen av honom. Det hans el om min gamla kärlek börjar gro igen i mitt hjärta. Snart saknar jag endast dig - du bli allt för mig. Hocku du år så rar på allt sätt. Du talar så vackert för mig alltid, ack, hur skulle jag vara utan att tycka om dig. Dina kyssar sedan, ack dina brännande heta kyssar med vilka du täcker hela mitt ansikte. Är jag din - nej - men så ser det ut. Jag är ingens - ja är min egen - "jag är egenkön sade du, "jag skall inte smickra dig". Nej, det behöver du inte göra heller. - Jag kan tala så fritt med dig - i går också talade jag till dig som min bästa vännerna - Du förstod mig så bra.

Vi talade om gamla minnen, hur vi blevo bekanta och allt annat. Ack, så bra du också kom ihåg allt. Vi talade även om giftermål, du sade att vi skulle kunna förlova oss. Ack, vad du talar - förlova - förlova att jag skulle förlova mig och ännu med dig. Nej, fast jag tycker om dig också, så inte ändå. Jag - om jag någonsin skulle gifta mig, så måste han vara rik, ha bra anställning ock det viktigaste ha en titel ett namn. Annars blir det ingenting. Nej. - Vad skall man tala om sådant ännu, då man är ung och vill njuta av livet. Ty jag vill känna livet - jag det är så härligt, fast nog har man sorger också, men vad skulle då livet vara utan sorger.

Fredag 4.11.27

Min vän, du är så rar. Tillbringade går kväll med dig igen. Jag måste vara söt mot dig, det är något i mitt inre som befaller mig till det, ja - och varför skulle jag inte vara det. Jag frågar ofta av mig själv - varför månne du kommer så ofta med mig - ja kan inte förstå, fast jag nog vet det, du har saft det flere  gånger. Hur är det med mig då??? Måste skriva bara frågetecken, kan inte säga varken hit eller dit.

Kesk. 3.11.27.

Men min gamla vän Hocku då. Ja - jag var med dig igen i går kväll. Du är så söt mot mig. Jag kan så fritt tala med dig om vad som helst, du förstår mig alltid så väl. Vi talade i går också om din bror, du frågade, hurudan han är med flickor och allt möjligt annat. Jag undrar på hur min kärlek inte ha väckt upp igen, nu när jag är så ofta med dig och så nära dig. Du kysser mig som alltid och jag kan så lugnt luta mitt huvud mot ditt bröst utan att känna någonting vidare, liksom i våras och i somras då kände jag annat. Men nu du är liksom min stora bror, så söt och snäll. Men vad månne jag vara åt dig? Du kallar mig till din älskling ibland och säger att du tycker om mig ännu. I går och när jag ät is, så sade du att är inte du kan bli "sjuk". Jag svarade att det gör ingenting. Genast sade du "visst, jag dör ju ej se dig sedan också får jag så ledsamt efter dig". Jag började och skratta, att du skulle få ledsamt, så märkte jag att du talade på allvar. Och dina kyssar, dina kyssar Hocku - du riktigt täcker mig med dina brännande kyssar.

Du hade i går kväll aspirant Baesl med dig han gick nog med Hilkka sedan, men engång gick jag och Baesl breddvid varandra och konverserade då råkade du tala just om Stein (han var nämligen här på besök), och sade hälsningar från honom. Jag laddes inte höra, så tittade du så långt på mig och genast efter vi hade gått ett stycke frågade du om du inte få komma med mig. Förstås du måste ju annars också veta det. Min vän.

Maanantai 31.10.27.

Ah, elämä, elämä mit’ olet? Eilen ilta! Olisin tahtonut päästä kokonaan elämästä eilistä iltaa. Mutta se oli kai tullakseen minulle, tiedän enemmän taas elämästä kuin mitä ennen sitä. Ah, miten saattoi Aira loukata minua siten, hän meni liian pitkälle, ihan sivistymättömiin tai mitä oikeammin muuta voi koulusivistymättömältä odottakaan, hän menee joka paikassa liian pitkälle yksinpä leikkiä laskiessakin.

Niin olin ensin eilen 1/2 9 saakka Blomqvist nuoremman kanssa. Sundström sattui tulla minua juuri silloin vastaan, hän katsoi hyvin pitkään minuun, mutta ei sen enempää tervehti sitten vain. Hilkka kertoi että kun P. tapasi heidät niin hän oli kironnut ja sanonut että menköön. Tapasin heidät sitten jälleen ja P. sanoi ”Miriam, sanon hyvästi sinulle lähden huomena” ja katsoi niin omituisesti minuun. Vastasin vaan kyllä me vielä tapaamme ja lähdin Blomqvistin kanssa menojani. (Hän oli kironnut ja sanonut ”menköön rauhassa” niin kertoi Hilkka) Saatoin Blomqvistia kirjastotalon tykö, siitä palasin toisten luo. Mutta miksi, oi miksi tulin sen tehneeksi? ”Pikku” miksi sinä katsoit niin omituisesti minuun usein. Ack, jag vet, jag vet? men Aira, jag - jag kan inte ens tänka på henne, hon var alldeles omöjlig, jag skulle ha aldrig kunna tru att hon är sådan, att hon kunde också. Ja - ingen vet hur jag led i går kväll, det tog sp ont i mig, kan inte förstå varför, ty jag är inte föäskad i Pikku nej - jag bara håller av honom mycket, ty jag har varit med honom och han - han har inte varit med npgon annan flicka här.

Du, du följde till sist mig hem. Du var söt du, men jag kunde inte vara mild mot dig, nej - fast jag nog försökte. Tänck, det var sista kvällen som du var här och ändo rådde det missämja mellan oss. Var dert mitt fel? Jag tror det. Då du kysste mig på handen så var jag jag nära att ge vika -  men uppstod det en bild framför mina ögon och jag blev stel igen, fast inom mig grät jag. Vi stodo där utan atta säga någonting varanda. Slutligen räckte jag min hand för att säga farväl. Du tittade långt på mig, jag försökte undvika din blick, du fattade min hand och kysste den, men ack hur länge. Sålunda skildes vi åt. Du är ett halvt år borta, under tiden kan du glömma mig, när du kommer tillbaka, så äro vi som främmande för varandra. Varför kunde vi inte skiljas som förut så många gånger? Du är borta, månne du komme ändå ihåg mig - ju det tror jag - du äskade mig - jag vet det. Du sade att så många gånger mig. Men kanske din kärlek har dött. No ja - jag har ju så många, du var inte den enda, för de andras skull blev det ju som det nu är. Jag bad mitt foto tillbaks för jag hade inte givit det åt dig.

Du lovat inte ge - du vill behålla det, sade du. Ja - håll då, när du engång vill.

Nej, men då jag kan bli elak. Om jag fortsätter att skriva så kan jag ännu skriva att jag hatar dig men det gör jag inte. Nej.


Söndag den 30.10.27.

Kerhossa oli eilen koko hauskaa sillä tanssiakin oli kaksi tuntia. Ei kylläkään mitään inttresanttia ollut siellä. Tulin Reino Lehtosen kanssa kotiin. Hän pyysi minua treffillekin, saa nähdä jos menen tiistaina.