Syyskuun 5 p -25

Mitä en olisi uskonut että vielä tapaisin häntä - Aulista. Lähdin eilen ulos ½ 9 aikaan. Kiersin muutaman korttelin ja lähdin sitten suoraan kotiin.

Kun tulin Osuuskaupan tykönä niin kuulin jonkun tulevan kauheeta kyytiä perässäni ja samassa joku tervehtii. En voinut ymmärtää että se oli Aulis. Ensin en meinannut tuntea häntä sillä hän oli siviilissä. Miten ihastuttava hän on ylioppilas lakissaan. Hän saattoi minut kotiin, mutta kun minun piti sanoa hyvästi niin hän pyysi minua kävelemään. Kävin ensin sentään kotona. Lähdimme sitten rantapuistoon. Istuimme eräälle penkille haaveilemaan kuuta. Miten kultainen hän oli. Jag kan inte berätta hur skönt det var att sitta med honom där. Han kysste och klämde mej hela tiden att jag knappt kunde andas. Älskar han mej ännu eller vad? Har vår kärlek väckts upp igen? Jag har älskat honom av hela mitt hjärta och själ. Men om jag ännu älskar honom kan jag inte nu säga. Då jag tänker andra pojkar sp är hans namn alltid i min mun. Och i går ack huru skönt det var att luta sig mot honom och berätta ett och annat. Vid vår portgång kysste han mej ännu på handen som till farväl. I morgen reser han till Kangasala och efter några dagar till H:fors. Han bad att få skriva till och jag gav lov. Han lovade skicka sitt foto, vi få se om han gör det.

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti